MAX, 9 månader
Max är en kille från stan
Han är ganska full i fan
Han älskar när det smäller
När det skramlar och skräller
Han skrattar när det blänker
När det snurrar och stänker
Han somnar när det stojar
Ibland bilar och hojar
Mitt i livet från en stad
Är han oftast trygg och glad
Men ta honom från staden
Till blommorna och bladen
Till en äng med frid och ro
Fågelkvitter och en ko
Då rynkar han på pannan
Hans uppsyn blir en annan
Kanske T-banan kört snett
Så vi inte hamnat rätt?
Tårögd tittar han på mor:
Ta mig hem, långt bort från kor!
onsdag 15 juli 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)